Det är dags nu Sverige

Det är dags att inse att det finns något större än det liv du lever och det du har i ditt liv. Det jag pratar om är Sveriges framtid det vill säga barnen, det är viktigt att börja inse att vi faktiskt har något problem som är dolt och det är det som händer mellan hemmets fyra vägar där många barn mår dåligt och är otrygga i sitt eget hem. problemet är större än vad du kan tro och det är otroligt vanligt att barn råkar ut för övergrepp och många gånger är övergreppen av sexuell natur. Det går inte att blunda längre då det faktiskt börjar bli tid att låta denna sanning komma ut i ljuset då det är det dolda arvet som går vidare i familjen då det föds en förövare och ett offer redan i det första övergreppet och om man tänker på det så är att det otroligt vanligt att förövaren tror att det är på detta sätt man skall behandla sina barn så då de själva varit utsatt för samma sak och ingen har isat att det på något sätt är fel.

Att det är nedärvt från miljön gör att det blir ett miljö arv och går oftast långt bak i generationer där övergreppen sker oftast nattetid eller när den andra föräldern inte är hemma och här är förövaren i full kontroll då den oftast är försiktig och äventyrar inget och att den sedan skrämmer sitt offer genom at lägga dolda hot i form av att den flyttar över skulden till barnet då den oftast lägger in ord som om du berättar detta så får jag flytta och då splittrar du familjen. Detta gör att barnet får bära det tunga ansvaret och acceptera det som faktiskt händer framför dina ögon att ditt eget kött och blod faktiskt mår dåligt av den miljö barnet lever i och förövaren utövar också full kontroll på sitt offer genom olika beteenden, ord och gester så barnet inne skall på något sätt berätta vad som verkligen händer det då du sover eller inte är hemma.

Du kanske ser signalerna men din skuld gör att du ignorerar det och låter det passera även fast du innerst inne vet att något är fel och du kan se att ditt barn verkligen mår dåligt. Och med tanke på hur lagarna ser ut i Sverige så har förövaren full kontroll då den är vårdnadshavare och där av bestämmer vad som skall hända med barnet och har full beslutsamhetsrätt om nu en anmälan skulle komma in till berörda myndigheter och idag så behövs ett oftast fysiska bevis ett barns ord räcker inte längre och det är svårt att få till en utredning även om det lämnas in en orosanmälan så blir det svårt för barnet att påvisa att det faktiskt utsätts för övergrepp. många gånger så blir det ord mot ord mellan föräldrarna när barnet vågat berätta vad som verkligen försiggår mellan hemmets fyra väggar där barnet levt i flera år under skräck varje kväll innan det skall somna så hoppas det att det inte skall hända igen. För att barnet skall klara av sin vardag så trycker det ner känslorna och skapar en så kallad fantasivärld där allt är bra och att det faktiskt inte händer något utan allt är som det skall. Även fast rädslan kommer varje kväll och barnet försöker behålla kontrollen genom att ligga och lyssna efter ljuden som alltid kommer innan förövaren kommer in och detta gör att barnet får svårt att sova lugnt och tryggt och kommer utveckla mörka ringar under ögonen och det kommer få svårt med koncentrationen och vara närvarande i skolan eller förskolan och barnet hoppas på att någon skall se att något inte stämmer men oftast så vågar igen ställa de rätta frågorna så att barnet kommer känna sig trygg och våga öppna upp och berätta vad som verkligen händer barnet.

Det är dags att vakna nu Sverige innan det är försent för vi lägger ett för stort ansvar i barnens händer och det är vi vuxna som bär ansvaret över hur Sveriges framtid skall ha det och vilka arv vi lämnar efter oss. Även om vi nu låter barnkonventionen som grund så har det blivit svårare att anmäla ett övergrepp då man oftast efterfrågar fysiska bevis eller om en orosanmälan kommer in så blir det svårare om den som lämnar in orosanmälan vill vara anonym så blir det ännu svårare då det är enkelt för förövaren att påvisa att barnet ljuger och komma med bortförklaringar. Jag har sett många olika barn som mår dåligt och gjort många orosanmälningar som tyvärr inte lett till något åtal eller att barnet blivit omhändertagen utan förövaren har klarat av att prata sig ur situationen.