Första behandlingen

Det var 24 år sedan denna resa började och den första personen som jag fick en förfrågan om att hjälpa var en 13 årig pojke. Hans syster som var en vän till mig undrade om jag kunde på något sätt hjälpa Robin. Jessica hade själv fått frågan av sin mamma då hon hade misstankar om vad hennes son var utsatt för.

För mig så var det viktigt att Robin själv vill ha hjälpen och att han förstod att det handlade om healing.

När jag kom hem till familjen och träffade honom så var det en nedstämd och tillbaka tryckt ung kille som visade lite egen vilja, men det fanns något hos honom som fick hela min energi att börja arbeta. Det tog inte lång tid innan vi pratade om den hjälpen som jag hade att erbjuda Robin, förklarade exakt vad det var som skulle göras och hur det går till. Han gav en positiv respons och berättade att healing var något han brukade få av sin Mamma. Vi bokade in en dag och en tid då hans själv skulle komma hem till mig då jag hade mitt arbetsrum i lägenheten.

Det ringer på dörren och jag öppnar, där står Robin mer blyg och tillbaka dragen, han verkar vara lite frusen. Jag frågar honom om han vill ha något varmt att dricka och han tackar ja. Vi sitter och små pratar medans vi dricker te och jag ställer Robin lite frågor om honom och det liv han har. Det visar sig att han bor både hos sin mamma och pappa då han har skolan centralt i Östersund och mamma bor han hos under helgerna.

Jag har förberett behandlingen och ställt ordning stolen, tänt ljus och rökelse samt satt på meditations musik. Robin sätter sig till rätta med ryggen emot mig. Längs ryggraden så sitter 4 av våra stora energi punkter så kallade chakran. Det finns ett behov av att komma åt dessa, då det är i dom blockeringar och skador får sin energi fäste.

Jag börjar scanna Robins energier med mina händer ca 10 cm utanför hans fysiska kropp och det dröjer inte mer än 30 sekunder innan bilderna kommer över vad det är Robin varit utsatt för. Bilderna som kommer handlar om penetrering, beröring och tvång från en vuxen man.

Det har slagit mig genom åren då jag jobbat med många olika människor genom landets alla samhällsskikt och fått både uppleva men också höra olika berättelser med genomgående ämne. De trauman som många personer råkar ut för är ofta något som personen förtränger. Det som inte går att förtränga är de beteenden, tankemönster och egenskaper som är följden av traumat.

Tittar vi på föräldrarollen, vad en förälder kanske missar med tanke på att den själv bär på ett liknande trauma så kan resultatet vara förödande. Men det finns också de fall där en av föräldrarna är förövaren och skadar sitt eget barn utan att själv ha en förståelse över det. Det handla mycket om vilka egna erfarenheter och omständigheter den föräldern själv vuxit upp i. om ett barn utsätt för övergrepp i tidig ålder så blir lärdomen eller miljö arvet väldigt klart, barnet tror att det är så här det skall vara. Speciellt i det fall där inget uppdagas så barnet fått den nödvändiga hjälp som behövs.

Det som verkligen skrämt mig genom åren är hur en del föräldrar agerar och behandlar sina barn som de vore en ägodel, något de gör vad det vill med utan att någon annan har något att säga. Det finns föräldrar som till och med går så långt att det lägger sig i sitt eget barns sexualitet och läggning.

Om de inte förstår ett barns frihet och rättighet så finns det mer arbete att utföra än vad som vi ser framför oss. Ett barn som har blivit styrt, manipulerat och kontrollerat i stora delar eller hela sin uppväxt, hur skall de få sin rättighet till ett liv i frihet? Om detta sker i skolan, på träning eller i någon annan offentlig inrättning så finns möjligheten att någon annan vuxen ser och kan ge hjälp. Men om detta sker i hemmet? Vad har barnet för möjligheter då?

Jo visst kan det finnas en förälder till, men hur lång tid tar det kanske innan denna för en möjlighet till att se något. Tittar vi med verklighetens ögon i barnens ansikten och tar in bilden många barn levererar till oss vuxna så blir det rätt skrämmande. Många barn, redan vid två års åldern visar symtom på utmattning och de syns framför allt under barnet ögon, en dyster och livlös blick etc

Symtomen är många men hjälpen uteblir

VARFÖR?